Att våga vara "inte helt perfekt"
Det härjar runt baskilusker högt och lågt och hit och dit och någonstans har de börjat att dansa loss även i min kropp. Man hör om hur förkylda folk är och vissa som dragit på sig den värsta influensan någonsin. Här gäller det att ta kloka beslut och pausa. Tidningar skyltar med rubriker om hur man kurerar sig på bästa sätt och huskurer hit och dit, men allt det där är bara påhittat och det finns egentligen bara en enda medicin och den heter vila.
Alltså har största fokus denna veckan legat på att vila, varva ner och försöka sålla bort sånt som faktiskt inte är nödvändigt att göra just här och nu. Att lyssna på kroppens signaler är så otroligt viktigt, men ibland lättare sagt än gjort. Ekorrehjulet rullar liksom på i sitt vanliga, raska tempo trots att kroppen ibland hamnar efter.
Kroppen är helt enkelt i behov av vila. Men som jag skrev så tar det ibland emot att ta det beslutet. Beslutet som påminner om att ge upp, om att inte göra sitt bästa. Men varför har man alltid den där känslan och pressen av att prestera? För vems skull måste man alltid agera super-woman egentligen?
Men det är så himlans viktigt att vi vågar ta kloka beslut. Att vi vågar säga att vi är kloka som lyssnar på kroppen och att vi vågar göra tvärt emot ibland. Att vi vågar bromsa in och tillåta oss att känna efter och bara vara. Vila. Man är fullt tillräcklig ändå.
Igår eftermiddag/kväll överraskade jag sambon med en timmas thaimassage på stan följt av thaimat i soffan en helt vanlig onsdag. Vi tände ljus, placerade våra nyknådade kroppar under en filt, plockade fram chokladen och somnade tidigt.Otroligt välbehövligt, härligt och en av de bästa kvällarna på länge.
Här och nu får ni mitt ord på att jag ska unna mig sådant här mer ofta. Mindfulness.
Två bilder från mina tre månader i Thailand.