FiasHälsa

Igår ringde klockan 5.30. Jag gnuggade sömniga ögon till liv och slog på datan för att börja arbeta. Jag gjorde mina 4 timmar, fyllde kroppen med lunch, rastade hunden, packade min väska och tog mig till gymmet och åkte direkt därifrån vidare till nästa jobb. Jag spenderade eftermiddagen, kvällen och natten där för att imorse 9.30 stämpla ut och återigen återvända till gymmet. Jag instruerade veckans två pass, rastade hunden och kastade i mig lunchen framöför datorn för att återigen återgå till mitt arbete där i 4 timamr till. 

Nu 1,5 dygn senare har jag checkat ut. 1,5 dygn fullt av jobb. Det är ungefär såhär hela min vardag ser ut nu för tiden. 

 

Jag är en person som är vältalig. Jag pratar gärna och mycket. Det sista har jag dock börjar tappa ord. Häromdagen kom jag på mig själv halvvägs till jobbet att jag glömt vilket jobb jag var på väg till. I lördags när jag stod på systemet och skulle betala min flaska vin så hade jag glömt av min kod till VISA kortet. Totalt tappat det. En kod som i vanliga fall sitter i ryggmärgen. Det här skrämmer mig. Någonting nytt har hänt som är helt främmande för mig. Jag känner inte igen mig själv i det här och förstår inte alls vad det är. Men så någonstans så inser jag nog att det är en tött hjärna. Den är intrycksproppad. Denna höst jag har presterar, levererat, introducerats om och om och om igen. Jag har tyckt om det, jag har till och med älskat det! Det känns lite som att det har varit det här årets melodi det här med mycket jobb. Jag har verkligen älskat det och är orolig för att verka gnällig och otacksam, men sanningen är att jag är otroligt tacksam. Jag förstår knappt själv att det gått så bra. Det har exploderat och blomstrat det där som jag brinner för och får ägna mig åt.  Men en del av sanningen, trots alla oaser av tacksamhet, är att jag bara är en människa. En människa med trött hjärna. 

 

Mitt löfte inför 2016 är att börja bromsa. Inse mina begränsningar och spendera mer tid åt vila. Jag kommer att tillåta mig själv att bara finnas till bland skrynkliga lakan och långsamma tankar.