Hemlängtan
Nästa vecka firar jag tre år som Uddevalla-bo. Det är läskigt hur fort tiden har gått.
Till en början var det en tuff tid. En förvirrad bonnatös i en ny stad. Nytt arbete, nya människor och känslan av att vara ensam och utanför var ett faktum. Med tiden har allt blivit så mycket bättre. Jag har växt in i rollen och lärt mig vikta bektanstskap med människor. Jag har äntligen hittat de där vännerna som kan komma över på en kopp kaffe och prata om allt och inget. Jag har lärt känna fantastiska människor och hittat ett arbete som jag älskar, det betyder så otroligt mycket.
Men så dyker de där dagarna upp med jämna mellanrum då man saknar sin lilla trygghetszon man hade i den by man växte upp. Vännerna, familjen och naturen. Mer och mer sällan, men de kommer. Idag är en sådan dag.
Jag hittade ett utdrag ur bloggen som fick mig att längta hem ännu mer:
"Efter ett par hektiska veckor så har jag checkat ut. Tagit en lång helg på landet, där jag är uppvuxen. Jag har flytt och gömt mig i den trygga famn jag är uppvuxen i. Låtit mig bli bortskämd av mina fantastiska föräldrar, promenerat i skogen, ätit strömming med potatismos, tassat upp tidigt för att se solens uppgång över ängarna, druckit vin, plockat äpplen direkt från trädet, spenderat tid då vi bara umgåtts och ägnat mig till att inte göra något."
Ja, men det låter ju så otroligt härligt så att jag tänker ta mitt pick och pack och åka och hälsa på redan till helgen.
Min fina, fina familj!