En helg

Åh vilka fina dagar jag har haft denna långhelg! Som mjukt sammet har det smekt ett något stressat stycke Sofia till en mycket lugnare och mer tillfredsställd version. 
Direkt efter frukost och dusch på torsdagen rattade jag bilen söderut på E6an och parkerade mig hemma hos min familj i närmare tre dygn. Denna skara på tre stycken människor alltså. Min eviga källa för kärlek och trygghet. Vi pratade, promenerade, kramades, åt lax och bara fanns till. 

Jag har spenderat kravlösa timmar med att promenera, klivit in i tyst skog, suttit på en klippa och blickat ut över den kluckande sjön och njutit av tystnad, glada kvittrande fåglar och all grönska. Spenderat en solig fredag med att möta upp de finaste av vänner för en långpromenad och kaffe på den solbadade altanen, samtidigt som vi skiftat samtalsämnen högt och lågt. Spenderat en gråmulen lördag med att baka och läsa en bok och rundat av med kalas med släkten. Ätit gott, fikat, somnat i soffan mitt på ljusa dagen, dragit djupa andetag och känt lukten av hägg och syrén som påminner mig om barndom och skolavslutning, vaknat tidigt och tagit mornarna med ro, druckit många kannor kaffe, blivit bortskämd med för tidiga födelsedagspresenter och bara funnits till. Sådär som man verkligen behöver ibland. 

Nu ska jag snart ratta tillbaka bilen norrut igen och göra nytta på jobbet ett gäng timmar. Senare tänker jag fnitterpussas med han den där jag tänkt leva livet med, han som jag inte träffat på hela helgen. 
 
Detta liv va? Tack, TACK för det!