Ett par vackra ord

I fredags när jag stod i receptionen på Motionshuset så kom det fram en man som sa det absolut finaste orden jag har fått till mig sedan jag började arbeta som personlig tränare. Under min utbildning på Axelsons och faktiskt på självaste examens dagen så fick jag höra att jag var en utav de bästa i klassen, och det är ju självklart något man blir jätte glad av att få höra, men fredagens kommentar gick på något sätt hela vägen rakt in i hjärtat och gjorde ett stort avtryck där. De där vackra orden fick varenda hårstrå att resa sig på kroppen och ögonen blev lätt fuktiga.
 
Det här fick mig att börja reflektera över hur dålig jag själv är på att ge människor ett par vackra uppmuntrande ord om dagen för att visa min uppskattning. Det krävs inte speciellt mycket egentligen. Den här mannen gjorde min eftermiddag. När gjorde jag senaste någons dag?

Man bör ta bättre vara på varandra. Ge uppmuntran och visa kärlek. Livet kan vara skört. 

Igår fick min fantastiska farmor somna in lugnt och stilla. En farmor som jag kommer minnas som den mest omtänksamma människan som vandrat i ett par skor. En farmor som jag aldrig sett arg, utan alltid varit glad, positiv och som alltid fått oss att skratta då hon med sin kamera i högsta hugg ropar "blixtra det?" En farmor som hade det snyggaste guldiga innetofflor jag någonsin skådat. En farmor som visat sig vara en av de starkaste människorna jag träffat. En farmor som trots tio års sjukdom aldrig sagt ett negativt ord. En farmor som fostrat tre fantastiska söner då en av dem råkar vara min pappa och tack vare detta en farmor som gett mig den  bästa uppväxt man kan tänka sig. En farmor som jag kommer minnas och tänka tillbaka på med ett leende och ett stolt hjärta. Sov gott, älskade farmor❤️